måndag, november 26, 2007

Cymbaler gjorda för MUSIK!







Bland de senaste månadernas Ebay-fynd ingår dessa två mycket välljudande A Zildjians. Först en "18" transitional stamp från sent 40-tal eller tidigt 50-tal. Otroligt mörk ton! Har använt den som ride/crash i storband. Stämpeln är den populära med fördjupat "Z" och "C0".






Den mest ovanliga är ändå den tunna "19" sizzle från ca 1941 som jag kom över! Kolla på ytans hammring och de sluttande kanterna! Stämplen som Ni ser i separat bild är den som jag tidigare enbart funnit på splash och små crashcymbaler(se mitt tidigare inlägg fr i våras!). En 19-tummare var alltså en stor cymbal då det begav sig i slutet av swingepoken. Nithålen är mkt jämna och fina och det tyder på att cymbalen producerades så här. Nitarna möter varandra "fr. två håll" och bildar ett mönster som Ni kan se. Sannerligen ett musikinstrument gjort för att skapa SOUND!

8 kommentarer:

Lars H "moderator" sa...

Snygga cymbaler.
Har ju själv mest nya cymbaler, dock utplockade med omsorg.
Favoriterna just nu är 14" New Beat Hihats (70-tal), 16" Sabian Manhattan Ride som crash-ride samt en Masterworks Jazz Legend 20" crash-ride.

Dock är min all time favourite en Paiste 20" 2002 Ride. Förmodligen för att jag haft den i 30 år och mäter alla andra cymbaler utifrån den - det är i alla fall den slutsats jag själv dragit. Passar till alla musikstilar och har både ping, wash och crash i sig... beroende på hur hårt man spelar förstås:-)
/L
En avslutning i Catos anda: "För övrigt anser jag att blompinnar borde förstöras"

Roger sa...

Jag har hört att A Zildjian cymbalerna från slutet av 40- början av 50-talet ska vara något alldeles extra. En hel del folk på cymbalholic.com klassar dem som väl i klass med vilken gammal K-Zildjian som helst. Själv har jag bara haft nöjet att spela på A-Zildjian från senare delen av 50-talet. Eftersom du verkar ha god koll på Zildjian: vad skulle du säga är den primära skillnaden mellan transitional-modellerna från 40- till tidigt 50-tal och de från senare delen av 50-talet? - eller är det som med gamla K-Z, att det egentligen inte finns någon enhetlig serie (som vi tänker idag) utan bara en massa bra eller mindre bra individualla exemplar?

the preacher sa...

Bra fråga. Generellt sett verkar transitionalserien ha en annan ngt mjukare legering än de som kommer i slutet av 50-talet. Detta gör att de wobblar mer och detta gör givetvis sitt till soundet. Men de har i regel även lite andra mönster fr hammarslagen - i synnerhet syns detta från undersidan av varje cymbal.
Men den mest intressanta gissningen till hur och varför de görs så olka på bara 10 år, är nog helt enkelt att det var så helt olika typer av musik som gällde i de olika peroderna. Zildjian har alltid velat vara up to date med muskbranchens trender och det märks!

I slutet av 40talet var det Bebop som gällde, i slutet av 50talet hade rock´n roll gjort sin entre´.
Gamla K och transitional A Zildjian har mkt gemensamt och jag håller helt med finsmakarna på cymbalholic om detta!
Hans

Lennart Pn sa...

Jo, det är verkligen fina cymbaler. Själv har jag, i likhet med Lars H mest nya cymbaler, med något/några undantag. En 22" (55cm) K Zildjian Istanbul (mycket otydlig logo) som är mycket tunn och mörk. Mer om den vid annat tillfälle. Och så har jag ett par 14" A Zildjian Light Hats från -80-talets första hälft, tror jag, sen togs dom nog bort från sortimentet. Dom gillar jag skarpt, tycker dom är sköna och lagom softa i sin framtoning.

Så till cymbalerna som "The Preacher" berättar om. Tittar i Kragh/Steffensens "Moderne Trommeskole" från 1944 där Gene Krupas cymbaluppsättning beskrivs och den största cymbalen i hans set-up är en 16" - då är ju verkligen en 19" en stor cymbal med den tidens mått mätt!

Kan också tillfoga att i den lokala musikkåren, där jag har mina musikaliska rötter, har man ett par ljuvliga 15" A. Zildjian hi-hat lock. Dom är tunna och softa, det går fortfarande att urskilja bläckstämpeln "DANCE" på ovanlocket. Inköpta 1958-59, jag minns när dom presenterades första gången tillsammans med en ny Slingerland hi-hat. Tyvärr har dom fått sina smällar under årens lopp (mest kanterna)och en sak är säker - dom har aldrig putsats!

Fråga? Skall man öht putsa cymbaler eller låter dom bättre "ju skitigare dom är"???

the preacher sa...

Intressant! Det är en regel när man skall sälja cymbaler, att om de är oputsade så blir priset högre! Men det är inte bara maniska beteenden bland oss freaks,utan det har berättats om förr under jazzens guldår, att trumslagarna på den tiden tom grävde ner sina cymbaler i jorden för att få en beläggning på dem!
Soundet blir torrare och mera kontrollerbart om de inte är spegelblanka. Men sen kan ju även jag tycka att blanka cymbaler på en scen i belysning är snyggt!

Din 22 K Zildjian vill jag gärna veta mer om!
Hans

Roger sa...

Det är nog en helt rimlig iakttagelse att Zildjian, liksom andra cymbaltillverkare, alltid har varit känsliga för förändringar vad gäller musikstilar - de vill ju sälja cymbaler när allt kommer omkring.

Själv älskar jag att lyssna på och spela på gamla softa, mörka och "murriga" Z-lock, men dessvärre spelar jag nästan aldrig i musiksammanhang där sådana cymbaler funkar. Har lärt mig att en 22" ride som väger mindre än 2500 gram sällan är något för mig. Helst ska de ligga på uppåt 2800-3200 gram för att funka. Min 22" Dark Ride väger t.ex. 3250 gram.

Jag hör också till dem som ogärna putsar mina cymbaler. Ibland tvättar jag av dem med ljummet vatten och diskmedel, men använder aldrig några putsmedel. Som regel tycker jag att den patina som byggs upp över åren både är snygg och påverkar ljudet på ett positivt sätt.

..och, ja...blompinnar borde stanna i blomkrukorna..

Blueprint sa...

Verkligen intressanta teorier det där med huruvida cymbalerna ska vara patinerade eller rengjorda. Speciellt det där med jordbegravning för att möra metallen och få ett torrare sound. Har läst detta för något eller ett par år sedan. För bibehållande av cymbalens brillians rekommenderas kontinuerlig rengöring. Provade ett cymbalputs för nya cymbaler från Trumslagaren On Line, totalt förkastligt. Gav cymbalerna en svartsmetig hinna som vägrade sig poleras bort. Hur jag än gned så fanns den kvar! Botemedlet hette kallavfettning och avspolning med varmvatten!!! Skulle vara mycket intressant att få en metallurgs utlåtande ang. dessa teorier.

Lennart Pn sa...

Ytterligare några reflektioner ang de vackra 40-talscymbalerna som ju utgör avstampet till dom här kommentarerna. När jag tyckte till tidigare på den här sidan så "glömde " jag nitarna - har sällan sett ett snitsigare arrangemang med nithålen än det som visas upp! Låter det sen bra också så är det ju en fullträff. Det finns ju olika principer för det här med (antal) nitar och deras placering på cymbalen. Men det kanske kan skrivas om i ett annat sammanhang ...