Hallo Everyhopa!
Nu drar jag igång med snack om stockar för att vi skall komma igång, för utan stockar inget trumspel;-)
Själv föredrar jag lätta stockar men jag vill inte ha dem för tunna. Därför har mitt val blivit
stockar i lönn. De känns behagliga att hålla i jämfört med hickory som jag upplever som tunga
och då ofta framtunga.
Jag vet att vissa tycker att man får bättre "retur" om stocken är tung med stor druva. Så
funkar det säkert för somliga, men själv tycker jag en sådan stock blir alldeles för volymstark
vid cymbalspel.
När det sedan gäller stockens hållbarhet så är jag av den åsikten att eftersom lönn är ett segare träslag än t.ex. hickory, innebär det att en sådan stock håller längre, i alla fall mig. Hickoryn är
hårdare men sprödare och spricker lättare. Druvan har en viss tendens att "flagna" precis som mandelspån och blir med tiden ganska mjuk vilket ger ett mörkare cymbalsound.
Jag är absolut ingen expert på området utan detta är enbart mina personliga åsikter och tankar.
Vad jag använder för stockar?
Jo, min favorit har blivit VicFirth SD9 Driver. Jag rekommenderar dessa varmt om nu någon
haft funderingar just kring styrka/vikt.
Det finns också på marknaden en superbillig lönnstock, ACCADEMIX, 99:- för 3 par. Har provat dem i 5A, helt okay 10 mm kortare och någon tunnare än min favorit. Funkar bra om man behöver gå ner lite i volym.
Finns i 2B 5A 5B och 7A.
Jaha gôtt fôlk, då var vi igång...
/Kenth
11 kommentarer:
Bra initiativ Kenth, även om jag inte brukar fundera över stockarna sådär dagligdags.
1974 på Musikskolan i Katrineholm var det ticke-tacka och paradiller på gamla blå-gula marschvirvlar. Och stockarna var 5B (Ludwig gudskelov) för det hade magistern sagt till mamma och pappa, så så skulle det vara.
Under en period i tonåren av mycket spelande, då ekonomin var sådär och stockarna därefter, satsade jag på billiga stockar. Musikbörsens eget märke som gick av i kvisthålen - men det var ju bara en kul effekt för en som slutat träna teknik och tyckte det var roligare med visuella tricks.
Nuförtiden är det... ja, 5B som gäller, med ngn enstaka 5A för lättare spel. Favoritmärket är Regal Tip men det används diverse andra märken också.
Ska pröva lönn på Kenths förslag... när jag nu kanske kan börja spela snart igen:-)
Oops! Glömde det viktigaste: blompinnar (blastix eller vad de ny heter) är djävulens (läs gitarrister, basister, keyboardister etc) påfund! "Jamen de håller ner volymen" Jamen hur kul är det då? If it's too loud, you're too old!
/L
Intressant! VicFirth SD9 Driver är också mina personliga favoriter sedan några år tillbaka. Precis som du säger har de precis rätt flex för ridespel. Särskilt min favoritride, Paiste Sound Creation Dark Ride är känslig för rätt stock. Med fel stock blir dessa cymbaler lätt lite stumma och "clangiga" i tonen, men med rätt stock låter de BÄST! VicFirth SD9 Driver är tillräckligt tunga för att ge bra volym men ger samtidigt en mjuk ton. De lockar fram de frekvenser i cymbalen man vill ha fram. Det handlar, tror jag, också mycket om formen och storleken på druvan - inte bara materialet (lönn). Har en del andra bra stockar också, men fortfarande tycker jag inte att någon har samma "Dark Ride" feeling som SD9 Driver.
Hej! Kul att vi är på gång igen. Jag har inte heller fund.så mycket över stockarna. Använder för närvarande VIC extreme 5b och B-stick 5b , som är 1cm. kortare än VIC och som ger , ialla fall på mina cymbaler , ett lite " klarare" ljud.
Nisse
Märkligt är det vad personliga stockar är! Jag antar att de flesta av Er upplevt situationen då man hoppar in i ett sammanhang och lånar ngn annans stockar. Inte så kul alltid vad? Upplevelsen av vad man gör i sitt spel blir oftast en annan än hur det brukar kännas. Är själv sedan många år inne på tunna stockar med liten druva för att få bra ljud i cymbalerna. Vic Firth 7a eller 8d hör till självklara verktyg för undertecknad. Antar att detta område är ungefär som rör för saxofonister eller strängar för gitarister.
Trevligt med snack om trumstockar! Som nån annan skriver här i kolumnen så är inte jag heller nån expert i ämnet, men man kan ju ha åsikter för det.
Under årens lopp har man ju provat sig fram och har väl numera kommit till den insikten att jag trivs bäst med stockar som ligger nånstans mellan 7A och 5A - alltså ganska "nätta verktyg". Mina händer är ganska små och jag har företrädesvis tunna cymbaler dessutom, tycker dom låter bäst när dom inte "spankas" för hårt, helt enkelt.
Favoritstocken är sedan några år tillbaka "Dennis Chambers Signature Model" som Zildjian har i sitt sortiment. Den är "lagom" för mig, 16" lång (ligger fint stilla på golvpukan) med nätt, nästan rund druva, Tyvärr är Zildjians stockar mycket ojämna kvalitetsmässigt, Vic Firth och Vater håller en helt annan klass därvidlag, anser jag nog. Vater's modell 7A (16" lång, alltså lite längre an vad den modellen vanligtvis är) duger också, medan deras "Fusion"-modell är aningen för kraftiga för mig.
Har läst om lönnstockarna, men har inte kikat närmre på dom än. Har en gång i tiden avverkat några par ProMark 747 - dom var gjorda av ek och såg fina ut, men dom trivdes jag inte alls med. Finns det såna fortfarande, månne?
Yes brothers, jag tycker det var trevligt att komma igång med ett så enkelt men ändå otroligt intressant ämne som just stockar.
Jag håller definivt med Lars om Rodsen eller som det nog uppfattas av de flesta av oss, blompinnar runt en något grövre kärna, och helt rätt lars, "It´s Only Shit And Nothing To Have".
Roger, jag vet att du älskar dina Paiste Sound Creation Dark Ride, själv gillade jag den när jag lirade lite hårdare typ blues-rock men i Chicagobluesen fixade jag den inte ens med SD9:orna, så jag sålde den!
Lennart, jag håller med dig dig ang. ProMark, fixade dessa tunga ekstockar förr men inte numera, alldeles för framtunga att lira med. Kräver en massa onödig kraft tycker jag, och jag får ingen känsla med dessa. Gillar lönnstockarna som tillåter mer dynamik och låter de subtila nyanserna komma till sin rätt.
/Kenth
Har tänkt tillbaka till det ljuva 60-talets begynnelse då undertecknad, som är 40-talist, på allvar började hänga hos främst Halmén Musik i Helsingborg. Dom är ju fortfarande bland dom ledande i branschen, och på den tiden var dom generalagenter för Premier och Slingerland. Stockar som kom från just Slingerland puffade såklart Halméns för: "Gene Krupa"-model (som var i kraftigaste laget för mig), "Roy Haynes"-model 7A (som var lite för lätt och kort) samt sedermera den som passade mig bäst: "Rufus Jones"-model 19A som var en relativt lång och ganska slank stock som passade mig bra. Nu lanserades det här med "nylon-tip" - dom lossnade ofta under spelets gång och måste limmas på igen (om man hittade dom) men annars höll dom betydligt längre än "träskallarna". Och det måste sägas rent ut: Dom här stockarna var av usel kvalité, paren var säkert inte alls matchade utan det kunde skilja mycket i vikt mellan parets "sticks". "Handselected Hickory"? Nä, det var skräp och dom här produkterna var fjärran från vår tids Vic Firth, Vater mfl.
Sen hade Ludwig under andra halvan av '60-talet laminerade stockar och dom höll inte länge dom heller. Nylon-tips förekom även här och jag avverkade ett antal i 5B modellen (alldeles för grova för mig, men det fattade jag inte då). Det är faktiskt bara en 4-5 år sen jag skänkte de sista paren som låg här och skräpade till skolan där jag jobbar ...
Hej hej. Stockar kan man jämföra till dödagar. Själv har jag nog avverkat alla sorter under mina år på musikgymnasiet (vilket var mycket länge sedan) då man satt i övningsrummet och klagade på alla rutinerade trummisar om ni mins.
Hur som hälst så har jag de senaste 15åren eller så använt Vic 5a. Jag anser att de är de som är mest allround. Det finns även fina signatur stockar som jag tycker är bra bla Jack de Johnette, Buddy Rich eller Dave Weckle. Jag tror inte på att hålla på och byta stockar för olika musikstilar det bara krånglar till det. Man skall nog hitta de som passar bäst och hålla sig till dem.
Daniel
Stockar, ja de e en hel vetenskap.
Vad jag minns från förr är att under säkert 20-års tid spelade jag med en stock som heter Tama 214P. Då köpte jag en låda(12 par) och slog sönder och slet ut dom en efter en! Sedan har det varit ett sökande. Eftersom jag i min gamla rockiga spelstil spelade för stark, har jag letat relativt tunna stockar med små druvor. Nu har jag något år spelat med en stock från lokala musikaffären, Rimshot Elite Session. Ganska tunn med liten druva. Som ett komplement har jag Vater 5A, OM jag behöver dundra på. När jag var och hälsade på Roger K. nyligen spelade jag på hans "favvo"stock, Vic F. SD9 Driver. Den var skön tycker jag, kommer nog att vid tillfälle köpa några par och testa närmare.
Som musiklärare är det det underbart att blompinnar finns. Jag gör dock en liten modifiering. Lite gaffa c:a en cm från toppen knyter i hop pinnen bättre, och ger lite mer stock-karaktär. Gör man inte det ser ju pinnen ut som en utslagen blombukett efter ett tag!
Wow!
Vilka inputs!!!
För en jävla pinne....
Själv har jag provat allt!
I min ungdom spelade jag ofta med Vic Firth nylontippad 5B.
Lät jävligt bra på Ride och Hi-hat!
Sen började tipparna fara....
Då hittade jag B-stick 4a som jag kört med sen dess. Dom är nästan 17" långa, vilket passar mej ypperligt.
varenda gång jag provat några andra har det sagt. 1,2,3 KNAK!
Värsta var nog ett par Vic Firth som höll ett halvt Cymbalslag :-(.
Det var länge sen jag slog av en stock, snarare som Mr Fogelberg, nöter ut dom.
Har också provet Lönnvarianten på B-stick 4A, lite för lätta för mej.
Finns en som heter 5A, som är en schwimbel längre än 4A och en aning tjockare, men den finns inte i Lönn.
AVE!
Måste säga att jag är imponerad!
Ett så trivialt ämne som stockar...
...nja, vänta nu...
...det här väl inte så så himla enkelt?
Just det, det är ju här som funderingar och tankar verkligen uppenbarar sig.
Det här med trumsnack behöver väl inte vara så komplicerat och pretentiöst?
När vi börjar snacka virke kan vi säkert hålla på i oändlighet. Och visst är ämnet
intressant, det bevisar ju bara alla inlägg!
Vi har alla åsikter om just stockar och oftast olika. Fantastiskt kul tycker jag.
Man känner igen sig i vissa kommentarer t.ex. Ludwigs laminerade med nylontip f
rån 60-talet, eller som Daniel så analyserat påpekar: "Man skall nog hitta de som
passar bäst och hålla sig till dem". Och när det sen gäller utmattning/uppflisning
av stocken, så tillhör undertecknad den skara som gör "rakborste" av stocken
mot hi-hat-kanten innan den kasseras. Slår aldrig av stocken. Jo förresten, det har
hänt p.g.a. för mycket "rakborsteeffekt".
Slutligen skulle det vara rackarns så intressant att få veta hur i all världens dar man bär sig
åt för att åstadkomma ett halvt cymbalslag ;-)
Skicka en kommentar