Att spela dubbla 26:or är svårt, fysiskt jobbigt! Men att dänga på en 26:a klarar jag av, och roligt är det också! Rocktrummis i själ och hjärta, nu är man tillbaka där man en gång började.
Med detta inlägg ber jag att få tacka för mej efter sex år på bloggen. Jag tycker inte jag har så mycket att tillföra mera, intresset ligger i dag huvudsakligen på nya trummor. Det har varit en rolig tid, med många kontakter med likasinnade vintagenördar.
Ha det bra alla trum-slagare, eder BIRDIE!
1 kommentar:
Snygga trummor!
Och det där med att tacka för sig...
hmmm... jag tror nog att du kan komma med bra kommentarer framöver också.
Denna blogg skall inte bara handla om gammalt, utan om trummor och cymbaler i allmänhet.
Och om minnen från fornstora da'r!
Alla dessa historier som brukar krypa fram i vissa inlägg, om gamla spelningar och band.
Och det finns väl en och annan vintagevirvel kvar?
Häng kvar och stötta denna förvirrade grupp trumnördar!
Snälla...!
:-)
/L
Skicka en kommentar