Ja det kan man fråga sig...
Mitt första kit var mitt Black Oyster Ludwig, 22, 12, 16 som inköptes 1978. Till detta använde jag min första virvel, en wmp Pearl 1974 års modell.
Cymbaler var det tunnare med, men Paiste Dixie 14" hihat, 20" 2002 ride samt en lövtunn Zildjian 18" crash. En Moonbeat fanns också med, numera nästan förträngd...
Stativen var av skiftande kvalitet men jag minns en Rogers Swiv-o-matic pedal som jag gärna skulle vilja ha kvar.
Allt utom 2002:an har sålts vid olika tillfällen och sen köpts tillbaka.
Ludwig var den stora drömmen. Jag menar Ian Paice hade ju Ludwig och Ringo hade ju också ett... Frontskinn med 70-talsloggan införskaffades eftersom mina gamla spräckeltrummor såg så... gamla ut.
Jag ville ju ha ett flake-set. Glittrigt å så.
Som tur är ändrade jag mig och halkade in på vintagespåret via ett antal Ludwigset. Samt ett Star...
Jag tror att det är känslan från den här tiden som lever kvar i inombords. Längtan efter de där trummorna man såg i alla skivkonvolut och Okej-tidningar. Känslan av att kanske kunna spela just så där bra som... Ian Paice. Jag har ju för sjutton samma prylar!
Samma känsla kan ju komma över en idag. En snygg bild på nå't band eller trummis man gillar och så MÅSTE man ju bara ha ett sån't set.
Kanske att man en dag kommer till sans och bestämmer sig för vad man ska ha i samlingen. Just nu lutar det åt att Black Oyster och Paiste 2002-riden är det enda oumbärliga.
Fast när Vistalite-kitet gått iväg så kanske... man bara måste ha ett igen För tredje gången. Jag menar, tänk bara på alla de där trummisarna man sett bakom ett Vistalite! Och alla bilder i Ludwigkatalogen!
Hoppas nå'n förstod det här inlägget...
/Lars