Hej och gott nytt 2008!
På förslag från Birdmountain kommer här en ny tråd: pedaler.
Eftersom jag är först ut kommer en liten resumé.
Min pedalkarriär började med en Rogers Swivomatic. Tänk om man hade haft den kvar!!
En Pearl följde (man ville ju vara modern, tyvärr) och fanns kvar i några år tills jag fann Tama Camco. En helt underbar, enkel pedal som fyller alla behov för en trumslagare. Fortfarande min huvudpedal (hur blev det ordet nu då?...)
Har även haft Speed King (helt ok, men skramlar ju alltid...), Iron Cobra dubbelpedal (förmodligen den bästa jag haft - att man alltid ska vara så snabb och sälja:-), DW dubbelpedal (första modellen med vinklad klubba, inte så kul), Gretsch Floating Action (i princip samma som Camco, min hade dock läderrem och blev stulen), några DW 5000 (mycket bra, men metallfärgade är snyggast), samt sist och inte minst: Ghost pedal!
Ghost är en helt fantastisk pedal som förhoppningsvis kommer i produktion igen. Tekniken är tydligen krånglig att laga, men det verkar som att livslängden är mycket lång om man struntar i att försöka skruva isär den. Den har två inkapslade klockfjärdrar som drar åt varsitt håll. Supersnygg - superlätt - supersnabb (om man är snabb i foten alltså...)
Ja, hur har ni det på fötterna?
/Lars H
3 kommentarer:
Ja, mycket prylar har det varit genom åren, men pedaler, inte så många faktiskt. Vad jag minns var en Star- pedal den första( till första setet Star 20,12,16 femton år gammal!).Totalt värdelös, gick sönder rätt snart. På den här tiden läste man rätt mycket trum-kataloger( känns det igen?), och jag tyckte att Premier hade så snygg design. Så det blev Premier hardware på hela setet. Sen var det Ludwig -73 och till det hade jag en Pearl pedal som var med i många år. Vad jag minns så var det en av de bästa jag någonsin haft. Jag har stl 46, och den här fotplattan räckte till! Pearl pedalen var otroligt lättspelad, jag gjorde mycket Bonhamhyss på den tiden, och det gick hur bra som helst( till skillnad från idag). Dumt nog bytte jag bort den när ett sprillans nytt Sonor införskaffades. Jag har alltid velat ha all hardware om jag köper ett set. Med facit i hand väldigt korkat. Sen kom en Camco-dubbelpedal runt -85. Det var ju jättekul, men det tog tid innan jag vågade ha med den på spelningar. Den var rätt ok, men fotplattan är för kort för mej. Den pedalen nötte jag ut, den gick inte att reparera!
Sedan är vi inne i Yamaha-tiden, tid 90-tal. Både enkel och dubbel pedal hade jag. Jag blev aldrig riktigt kompis med dubbel pedalen, jag kämpade i många år, men det var svårt med hastigheten.
Sedan försvann allt Yamaha, och allt samlande började. Ludwig Speedking var ett måste, men det funkar inte alls. Jag har 3 st, en NOS, sprillans ny! men plattan är för liten, och klubban går så långt bak i viloläge, så dom använder jag inte. Utan idag är det Pearl TW 122 som gäller, och två enkelpedaler. Dom är jag nöjd med,fungerar bra. Jag har nog aldrig varit så snabb som nu med dubbelped, har lärt mej en hel del av vissa äldre elever. Så sammanfattningsvis är väl Japanerna mina bästa "Feat-friends"! Jag skrev inget om trum-skinn, har testat så mycke genom åren, så det orkade jag inte gå in på. Men ett per vita AMB är väl aldrig fel.......Eder vän, Hasse
Jag har här inte så mycket erfarenhet och kommentarer att tillföra bloggen i ämnet, men jag skriver ner hur jag upplevt de fåtal pedaler jag haft.
Jag avverkade i min ungdom ett par "No Name". Med inköp av Slingerland på 70-talet så brukades "standard-pedalen" i ett antal år med byte av ett oräkneligt antal läderremmar som följd. Så småningom gav gjutgodset i pedalen upp och en Pearl införskaffades och som fortfarande hänger med oavsett jag spelar Slingerland eller Ludwig.
Jag har ett par stycken Speed King som jag spelat med under medio av 70-talet men på lånta Ludwig och då gillade jag verkligen den pedalen! Men numera fixar jag den överhuvudtaget inte alls! - Märkligt!!!
Jag är verkligen sugen på att sätta högerfoten på något nytt bara för att jag vill...
Mina funderingar har faktiskt lutat åt Iron Cobra-hållet p.g.a. jag för ett par år sedan införskaffade en Hi-Hat av märket och har trivts förbaskat bra med den, så just av den anledningen. Nu hör det ju till saken att jag ställer mig en aning tveksam till "klubban" som i mina ögon ser lite ynklig ut, men skenet kanske bedrar?
Konservativ som man kanske är (Blues-Trummis) så vill man ju att där ska vara en rejäl klump till klubba! Men det kanske funkar ändå?
Ni bloggmedlemmar som har erfarenhet av både Iron Cobra och flera modeller kanske här kan vara mig behjälplig?
Jag är öppen för alla förslag, men kom bara inte med att jag skall försöka mig på en dubbelpedal!!!
Känner att jag bara måste prova något nytt!
Vi höres
/Kenth
Jag har väl inte "avverkat" särskilt många pedaler hittills, men några har det ju blivit under årens lopp:
Min första "riktiga" pedal var en Premier av årgång '64 (om jag minns rätt). Jag fick den i julklapp och den var verkligen efterlängtad! Efter allt skrot som jag haft ditills var den här som en dröm - den var oerhört "snygg" med sin "skosula" till fotplatta och den var smidig och följsam. Vill minnas att den kostade 115:- på den tiden. Den gjorde tjänst i ett Remo övningsset som jag hade i min ägo ända fram till för c:a 10 år sedan.
Vid mitten/slutet av '70-talet hade Pearl blivit ett märke att räkna med och deras pedal "810" blev min nästa ledsagare. Den var lite kraftigare än Premiers modell och ansågs av "en del" vara nåt alldeles extra. Spännskruven för fjädern var lätt åtkomlig eftersom den satt på en "ställning" som nästan nådde upp till klubbans nivaå. Den här var lite klumpigare att fälla ihop och packa ner, men - som sagt - av lite kraftigare modell också. "810:an" var i tjänst till för bara några år sedan.
Sen införskaffades en Pearl "Powershifter Eliminator" B 2000 (med rem), en sån där med utbytbara drev med olika utväxling och så. Den var utmärkt, men det vete f-n om jag var så såld på det där med alla (de färggranna) dreven. Så när jag därför införskaffade mitt senaste set (Tama) och det i samband med det gavs möjlighet att skaffa ett hardwarepaket till synnerligen förmånligt pris så slog jag till och det blev alltså nu en Iron Cobra HP 900 P (med kedja) och den är numera den enda pedalen i min ägo. Den är jag mycket nöjd med, därmed inte sagt att det är "världens bästa" ...
Ser att Blueprint (Kenth) är lite sugen på en "Järncobra" men att "klubban ser lite ynklig ut"! Tyckte själv detsamma, men det finns ju andra mer "normala" klubbor som "tillval" om man hellre vill det.
I butikerna så glor man naturligtvis med stort intresse på exvis DW's grejor, dom ser synnerligen inbjudande ut - hur snygga som helst (javisst - inte sällan så är det ögat som styr ... ). Dubbelpedal har jag aldrig lirat med , är nog "för gammal" för sånt! Men Iron Cobra -dubbeln ser fin ut och tycks vara en favorit hos en del "dubbeltrampare".
På tal om "dubbelkagge" så måste väl dubbelpedalen utgöra ett kanonalternativ till det här med dubbla baskaggar? Inte minst ur transportsynpunkt och sett ur det vardagliga förvaringsperspektivet.
För en sån som Buddy Rich var det aldrig tal om dubbla baskaggar, något som den andre giganten av samma generation - Louis Bellson - var en pionjär med redan i slutet av '40-talet (tror jag). Varför ville nu BR inte höra talas om dubbla baskaggar då? Jo, " därför att allt som han (Bellson) gör med två det kan jag göra med en!"
Ja, den Rich-repliken var kanske inte obekant för panelen här men likafullt en kul grej med "vintageanknytning" ...
tycker i alla fall ...
Lennart Pn
PS. Kom på en grej - det här med rem eller kedja? Synpunkter??? DS
Skicka en kommentar