Funkar helt ok... på lite håll.
Dit med 14" också, så...
#coolatrummorpåbudget
måndag, april 27, 2015
Man tager vad man haver
Trixon Telstar, buslackad med guldglitterspray, samt en Gretsch Catalina 12" Copper Sparkle.
Paiste Traditional
Här är min senaste, andra i uppsättningen, Paiste Traditional Extra Thin Crash.
En 16" som skall komplettera min 18".
Mmmmm...
fredag, april 24, 2015
Hellstone Music, Stockholm
En affär som har... allt!
För den som ännu inte besökt Hellstone på Götgatan i Stockholm, väntar en upplevelse utöver det vanliga.
Affären är fylld med trummor, med tyngdpunkt på vintage, samt cymbaler, stativ, tillbehör och sen gitarrer, basar och förstärkare.
T-shirtkollektionen, med företrädesvis egna tryck och egna tolkningar av klassiska bilder, många gjorda av Jan Lööf, gör att ett klädinköp med fördel kan göras i affären.
Utöver detta en mängd allsköns rariteter i form av gamla affischer, jukeboxar, ja, det mesta som hör till musikkulturen från 40-talet till idag.
En och annan bensinpump och enarmad bandit finns också att beskåda.
Om man haft ett intresse för trummor, och främst äldre sådana, så är Hellstone rena paradiset!
I början av 80-talet var enda chansen att ta del av trummornas historia, och att se själva trummorna, skivomslag, gamla musiktidningar, enstaka artiklar i Modern Drummer samt om man, som jag, fick nyhetsbreven från Vintage Drum Center, Ned Ingbermans, för tiden, fantastiska butik där borta i USA. Bilder på Radio Kings, Black Beautys och trummor man inte ens visste fanns.
I slutet av 90-talet dök Hellstone upp. I en liten butik, men sprängfylld med trummor man bara drömt om fram till dess.
Jo, Slagverket hade också gamla fina prylar ibland, men detta var i en helt annan division!
Och nästan i samma veva uppstod diskussionen om priserna i nämnda butik. Och huruvida innehavaren egentligen kunde något om grejerna, eller om det bara handlade om affärer.
Min uppfattning är att innehavaren vet mycket om de trummor som säljs, och att affären, till skillnad från de flesta av oss andra, skall livnära sig på sin försäljningsverksamhet.
Om du behöver en reservdel, eller just det där stativet eller den där pukan, ja, då är chansen stor att den finns just där.
Och mina personliga erfarenheter är att det både kan vara överkomligt i pris, och framför all så finns ju grejerna att få tag i! I lilla Sverige! Ska du hitta en lika välsorterad vintageaffär så får du nog åka till Steve Maxwells butik i New York. Och sen... känner jag inte till någon affär med samma utbud.
En annan intressant aspekt är att flera av de som kommenterar butikens priser, med glädje skulle sälja till de priserna, och sen berätta om sina goda affärer!
Men att köpa själv verkar vara en annan femma.
Senast jag var i Stockholm besökte jag som vanligt Hellstone, och redan i ingången möttes jag av en trave Supraphonics, ett Trixon Speedfire och delar av ett av Cozy Powells custom-set!
På andra sidan ingång stod gitarrer som gav rysningar på armarna, blandat med Beatlesprylar som gjorde att man blev dimmig i blicken.
Dörrhandtaget är en Gretschpedal (har jag för mig...)!
Är du i Stockholm och gillar gamla musikinstrument - gå till Hellstone! Utan att passera gå!!
För den som ännu inte besökt Hellstone på Götgatan i Stockholm, väntar en upplevelse utöver det vanliga.
Affären är fylld med trummor, med tyngdpunkt på vintage, samt cymbaler, stativ, tillbehör och sen gitarrer, basar och förstärkare.
T-shirtkollektionen, med företrädesvis egna tryck och egna tolkningar av klassiska bilder, många gjorda av Jan Lööf, gör att ett klädinköp med fördel kan göras i affären.
Utöver detta en mängd allsköns rariteter i form av gamla affischer, jukeboxar, ja, det mesta som hör till musikkulturen från 40-talet till idag.
En och annan bensinpump och enarmad bandit finns också att beskåda.
Om man haft ett intresse för trummor, och främst äldre sådana, så är Hellstone rena paradiset!
I början av 80-talet var enda chansen att ta del av trummornas historia, och att se själva trummorna, skivomslag, gamla musiktidningar, enstaka artiklar i Modern Drummer samt om man, som jag, fick nyhetsbreven från Vintage Drum Center, Ned Ingbermans, för tiden, fantastiska butik där borta i USA. Bilder på Radio Kings, Black Beautys och trummor man inte ens visste fanns.
I slutet av 90-talet dök Hellstone upp. I en liten butik, men sprängfylld med trummor man bara drömt om fram till dess.
Jo, Slagverket hade också gamla fina prylar ibland, men detta var i en helt annan division!
Och nästan i samma veva uppstod diskussionen om priserna i nämnda butik. Och huruvida innehavaren egentligen kunde något om grejerna, eller om det bara handlade om affärer.
Min uppfattning är att innehavaren vet mycket om de trummor som säljs, och att affären, till skillnad från de flesta av oss andra, skall livnära sig på sin försäljningsverksamhet.
Om du behöver en reservdel, eller just det där stativet eller den där pukan, ja, då är chansen stor att den finns just där.
Och mina personliga erfarenheter är att det både kan vara överkomligt i pris, och framför all så finns ju grejerna att få tag i! I lilla Sverige! Ska du hitta en lika välsorterad vintageaffär så får du nog åka till Steve Maxwells butik i New York. Och sen... känner jag inte till någon affär med samma utbud.
En annan intressant aspekt är att flera av de som kommenterar butikens priser, med glädje skulle sälja till de priserna, och sen berätta om sina goda affärer!
Men att köpa själv verkar vara en annan femma.
Senast jag var i Stockholm besökte jag som vanligt Hellstone, och redan i ingången möttes jag av en trave Supraphonics, ett Trixon Speedfire och delar av ett av Cozy Powells custom-set!
På andra sidan ingång stod gitarrer som gav rysningar på armarna, blandat med Beatlesprylar som gjorde att man blev dimmig i blicken.
Dörrhandtaget är en Gretschpedal (har jag för mig...)!
Är du i Stockholm och gillar gamla musikinstrument - gå till Hellstone! Utan att passera gå!!
söndag, april 12, 2015
Ludwigs kvalitetskontroll
Såg ett inlägg, några dagar sent, om Ludwigs kvalitetskontroll under andra halvan av 60-talet.
Efter spelningen på Ed Sullivan Show, 1964, fick Ludwig införa 3-skift för att möta efterfrågan. Detta medförde, kan man tänka, vissa problem med kvalitetskontrollen.
Dock har jag personligen haft väldigt lite problem med detta, och det har ändå passerat närmare 15 set hemma hos mig.
Värsta exemplet är nog min black oyster 16" från 68, som är nästintill platt där klädseln överlappar/går in i stommen.
Men vad gör det, Ludwig låter ju fantastiskt. Och är ju The Most Famous Name On Drums!
//Lars
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)